Varför finns det en kurdisk ledamot i det armeniska parlamentet?

Armenien är det mest homogena landet bland de postsovjetiska staterna. Till skillnad från många moderna stater är Armenien i huvudsak befolkat av etniska armenier. Trots att det finns ett mycket litet antal icke-armeniska etniciteter, har Republiken Armenien tilldelat en plats i parlamentet till vardera av fyra av sina minoritetsfolkgrupper. För närvarande har Armenien tillägnat fyra platser av sina totalt 105 parlamentsplatser till landets fyra minoriteter: de ezidiska, assyriska, kurdiska och ryska folkgrupperna.

Vid första anblick kan detta verka som ett bra försök att säkerställa att även minoriteternas röster hörs och representeras. Problemet är dock att dessa fyra garanterade platser för ledamöter från varje grupp inte står i proportion till storleken på respektive folkgrupp.

Enligt de senaste officiella siffrorna består Armeniens befolkning huvudsakligen av följande etniciteter:

Det är uppenbart att det är orättvist att tillägna endast en plats till ezidier, när man jämför den ezidiska befolkningen i Armenien (31 077) med de kurdiska (1 663), assyriska (2 754) och ryska (14 074) befolkningarna. Det innebär att 1 663, 2 754 och 14 074 personer har samma representation i parlamentet som den mycket större ezidiska befolkningen på 31 077.

Därutöver, om kurderna, så som de brukar påstå i sin kurdiska propaganda och försök att kurdifiera ezidierna, verkligen betraktar ezidier som ”etniska kurder”, borde de inte ha en separat ledamot i parlamentet – utan deras röst borde istället representeras av den ezidiska ledamoten. Om ezidier och kurder är att betrakta som samma folk, varför behöver kurderna en egen ledamot?

Armenien, som försökt ge minoriteter möjlighet att säkra sina demokratiska rättigheter, borde antingen se till att ezidier får fler garanterade platser i parlamentet, eller helt avskaffa det nuvarande systemet. För att påstå att eziderna rättigheter representeras lika mycket som andra minoriteters är felaktigt och orättvist.

Det armeniska parlamentet är en politisk maskin, och det kan starkt ifrågasättas varför den lilla kurdiska befolkningen måste representeras – särskilt med tanke på att kurder inte ens fullgjorde sin militärtjänst under det första och andra Nagorno-Karabach/Artsach-kriget. Trots att kurder är ”jämlika” medborgare i Republiken Armenien, trotsade de staten och flydde, då de inte ville kriga mot Azerbajdzjan på grund av deras gemensamma muslimska identitet. Nagorno-Karabach/Artsach-konflikten har inte varit religiös till sin natur utan snarare varit präglad av historiska och politiska faktorer. Trots det kämpade inte dessa ”jämlika” kurdiska medborgare i Armenien – som garanteras samma antal platser i parlamentet som eziderna– för sitt armeniska land.

Så varför har Armenien infört denna till synes orättvisa och moraliskt tveksamma politik? Svaret kan ha två förklaringar: För det första är det möjligt att Armenien försöker få ett erkännande och rykte som en demokratisk och rättvis stat. Att garantera platser till minoriteter kan vara ett försök att visa det internationella samfundet att landet är en rättvis och demokratisk partner. För det andra försöker Armenien etablera ett strategiskt och diplomatiskt förhållande med kurderna.

Politisk och historisk prostitution mellan Armenien och kurderna

År Erbil’s Armenian Consulate Marks Anniversary; Celebrates Armenian-Kurdish Relations med anledning av tvåårsjubileet av öppnandet av Armeniens generalkonsulat i KRG. Konsulatet och KRG sponsrade en utställning som skulle visa ”historiska dokument och fotografier av kurdiska och andra minoritetsfolk som lever i Armenien.” Än en gång kan detta verka som en oskyldig ceremoni. Men Ezidi Times granskade närmare vilka material som faktiskt visades under denna utställning och blev förvånad över att de så kallade ”historiska dokumenten och fotografierna av kurdiska och minoritetsfolk” i själva verket var material relaterade till ezidier och assyrier. De få material som var märkta som ”kurdiska” var i själva verket ezidiska dokument och fotografier, som antingen var fabricerade eller felaktigt märkta som ”kurdiska.”

Nedan följer några bilder från utställningen som tydligt visar förekomsten av ezidisk och assyrisk kultur i Armenien.

Varför visas ezidisk och assyrisk kultur under ett evenemang som syftar till att fördjupa vänskapen mellan Armenien och kurderna? Om den kurdiska närvaron verkligen är så stark i Armenien och denna ”vänskap” har funnits så länge, varför måste tomrummet fyllas med ezidiska och assyriska foton av litteratur, dans, film och andra historiska material?

Den kurdiska politikern Safeen Dizayee twittrade senare om sitt deltagande i en utställning med historiska dokument och fotografier om ”kurdiska folk” som lever i Armenien. Är ezidier och assyrier kurder?!

Siffrorna kan inte ljuga

För att bevisa hur liten den kurdiska befolkningen i Armenien är – och varför det är orättvist att de överhuvudtaget får en garanterad plats i parlamentet – kan vi titta på viss demografisk data.

Levande födda barn efter moderns etnicitet 2014–2020:

Bara genom att granska hur många barn som föds inom varje grupp blir det överväldigande tydligt att den kurdiska närvaron i Armenien är överdriven och knappt värd att nämna. För om varje etnicitet måste nämnas, varför lyfts då aldrig den georgiska och ukrainska närvaron i Armenien? Det föds fler georgiska och ukrainska barn i Armenien än kurdiska.

Vi kan dra liknande slutsatser från antalet dödsfall efter nationalitet 2014–2020:

Frustrationen kan verka överdrivet aggressiv, och man kan hävda att det är positivt att armenier och kurder försöker etablera – eller på något sätt hitta och skapa – en vänskap som de påstår är historisk. Men i detta försök tar kurderna återigen tillfället i akt att förvränga sanningen och stjäla historiska filmer, böcker, danser och andra kulturella arv. Hade det inte funnits någon hänvisning till ezidier och assyrier under utställningen som var tillägnad att hedra vänskapen mellan armenier och kurder, skulle Ezidi Times inte kritisera den politiska opportunism som pågår mellan armenier och kurder. I ett försök att etablera goda relationer med kurderna – kanske också för att provocera deras gemensamma turkiska fiende – förolämpar armenierna den mycket starkare och historiskt inrotade vänskap de haft med ezidierna.

I ett försök att verka demokratiska och inkluderande gentemot minoriteterna i Armenien, förolämpar det armeniska politiska systemet återigen bandet mellan armenier och ezidier. Hur är det rättvist att 1 663 kurder får ha en ledamot som representerar deras röst, medan den mycket större ezidiska befolkningen på 31 077 också bara får en ledamot?