Tingsrätten dömer Lina Ishaq till 12 års fängelse för folkmord och brott mot mänskligheten
Stockholm, den 11 februari 2025
Stockholms tingsrätt har dömt Lina Ishaq till 12 års fängelse för folkmord, brott mot mänskligheten och grova krigsförbrytelser som begicks mot ezidiska kvinnor och barn i Raqqa, Syrien, under 2014 och 2015. Fallet ingår i bredare internationella insatser för att ställa medlemmar av Islamiska staten (IS) till svars för deras systematiska förföljelse av den ezidiska minoriteten.

Stockholms tingsrätt.
Foto: Ezidi Times ©.
ISIS folkmord mot det ezidiska folket
Brotten är kopplade till IS:s väl dokumenterade kampanj mot ezidierna, en etnisk och religiös minoritet från Sinjardistriktet i norra Irak (Mesopotamien). Den 3 augusti 2014 inledde IS samordnade attacker på ezidiska byar och fångade tusentals ezidier med avsikten att antingen döda dem, tvinga dem att konvertera till islam eller integrera dem i IS:s så kallade kalifat.
Män som vägrade att konvertera avrättades, medan kvinnor och barn blev slavar, såldes på slavmarkanden och utsattes för tvångsarbete och sexuellt våld. Domstolen fastställde att IS:s handlingar utgör folkmord, avsett att fullständigt eller delvist utrota det ezidiska folket.
Lina Ishaq är skyldig
Lina Ishaq har dömts vara skyldig för att ha hållit ezidiska kvinnor och barn fångna i sitt hem i nästan fem månader. Domstolen fann att hon behandlade dem som egendom, utsatte dem för tvångskonversion och orsakade fysiskt och psykiskt våld.
Ishaq begick följande brottsliga handlingar:
• Tvingade ezidiska fångar att utöva islam, recitera koranen och be fem gånger om dagen.
• Förbjöd dem att utöva sin ezidiska tro (Sharfadin), tala sitt modersmål (ezdiki) eller uttrycka sin kulturella identitet.
• Implementerade strikta rörelsebegränsningar och tvingade dem att bära muslimsk religiös klädsel som hijab eller niqab.
• Utsatte vissa offer för fysiskt våld, verbala förolämpningar och nedvärderande behandling, kallade dem för “icke-troende” och “slavar.”
• Visade dem IS-propagandavideor i vilka ezidier avrättades och hon förklarade att IS avsåg att döda alla “icke-troende.”
• Tvingade dem till husarbete under slaveri liknande förhållanden.
• Assisterade i försäljning och överföring av vissa ezidiska fångar till andra IS-medlemmar.
Domstolen fann att Ishaqs handlingar direkt bidrog till den fortsatta slaveriet och lidandet för offren, som inkluderade tre barn som totalt befann sig i fångenskap under 7 år.
Inverkan på offrens liv
De grymheter som begicks av IS och särskilt av Lina Ishaq, i detta fall, har orsakat allvarliga och bestående trauman för offren.
Många har utvecklat livslånga psykiska åkommor, och ezidiska barn som växte upp i IS:s fångenskap förlorade sitt språk, sin kultur och religiösa identitet, och trodde sig vara muslimer vid frigivningen.
Domstolen erkände också den bredare påverkan av IS:s brott, som tvingade det ezidiska folket att fly, med många som fortfarande lever i flyktingläger eller är “försvunna”.
Brott som föranledde ett straff om 16-år
Lina Ishaq dömdes för folkmord för att ha orsakat svår lidande för de ezidiska offren och för att ha tvångsöverfört barn till IS. Hon dömdes även vara skyldig till brott mot mänskligheten, inklusive slaveri, förföljelse och allvarliga överträdelser, samt grova krigsförbrytelser för förnedrande och nedvärderande behandling av civila under en väpnad konflikt.
Domstolen fastställde att hennes brottsliga handlingar värderas utgöra ett 16-årigt fängelsestraff, men det reducerades till 12 år på grund av en tidigare fällande dom.
Trots att fallet är ett betydande rättsligt prejudikat för Sveriges insatser att åtala personer involverade i IS:s folkmord och krigsförbrytelser, visar det också hur ineffektivt och tidskrävande det kommer att vara om alla stater måste åtala sina respektive medborgare individuellt.
Om det verkligen finns ett internationellt engagemang för att ställa förövare till svars och söka rättvisa för de överlevande ezidierna, måste en internationell tribunal upprättas för folkmordet mot ezidierna. Hittills har det främsta argumentet mot att upprätta en tribunal varit att det skulle gå emot rättsstatsprincipen att skapa en tribunal enbart för att åtala “en sida” (man syftar på IS). Detta resonemang är absurt, eftersom en sådan tribunal inte skulle skapas för att åtala en specifik part i en konflikt. Eftersom det aldrig har funnits någon konflikt, och offren inte har varit en specifik entitet som skulle utgöra “en sida av en konflikt.”
IS har inte bara begått brott mot ezidierna. IS har riktat sig mot alla minoriteter i regionen, och att betrakta alla dessa olika etniska och religiösa grupper som en del eller sida av en “konflikt/situation” är kategoriskt fel. De drabbade offren har faktiskt inget gemensamt. Vad har ett ezidiskt och ett assyriskt offer gemensamt? Utgjorde de en väpnad grupp? Representerade de en politisk grupp som kämpade mot IS? Svaret är NEJ. Därför har det internationella samfundet, med sitt resonemang för att inte skapa en tribunal, inget hållbart argument och påståendet är faktiskt bara ett sätt att undvika att vidta åtgärder. Detta är inte bara ännu ett svek mot offren, utan ett bevis på hur det internationella samfundet inte har något intresse av rättvisa. Tribunalerna i Jugoslavien och Rwanda skapades just för att de mäktiga staterna hade politiska intressen och därför starkt drev på för att skapa tribunaler.
Om vi lämnar alla dessa juridiska och politiska regler och spel åt sidan, vad säger vi till offren? Vad säger vi till dem när de frågar oss varför vi inte agerade för att skydda dem från IS? Och till slut, vad säger vi till dem när de frågar oss, idag, varför vi inte gör något för att åtala alla IS-medlemmar som spritt sig över Europa och Mellanöstern, och stolt proklamerar att det islamiska kalifatet kommer att återvända? Vad säger vi till dem och hur rättfärdigar vi att vi låter terrorister gå fritt och njuta av livet, medan alla dessa offer kämpar för att bygga och återskapa det liv de hade innan folkmordet?
0 Comments