Utbildade flickor är nyckeln till Ezdikhan
Förra året ändrade Armenien sin lagstiftning gällande åldersgränsen för äktenskap. Tidigare var den lagliga åldern för äktenskap 18 år, men med föräldrarnas tillstånd kunde även 16 år gamla personer få sina äktenskap registrerade. Från och med den 11 september 2024 är detta inte längre möjligt, och alla som vill registrera sitt äktenskap i Armenien måste nu vara minst 18 år gamla – utan undantag.
Symboliskt nog var det den ezidiske parlamentsledamoten Rustam Bakoyan som låg bakom denna lagändring. Han är också vice ordförande i Armeniens permanenta utskott för skydd av mänskliga rättigheter och samhällsfrågor. Även om barnäktenskap förekommer även bland armenier, sker den överväldigande majoriteten inom den ezidiska befolkningen i Armenien. Till exempel avbröt 171, av 1 319 Ezidiska flickor som var inskrivna i offentliga skolor under läsåret 2023–2024, sina studier redan under 2023. Rustam Bakoyan har betonat att tidiga äktenskap påverkar minderåriga flickor negativt. Deras rätt till socialt skydd, sjukvård och utbildning kränks.
I december 2024 berömde FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering de armeniska lagstiftarnas insatser för att ändra lagen och ta bort alla undantag från den minimiålder för äktenskap som nu är 18 år. Samtidigt uttryckte kommittén fortsatt oro över att barnäktenskap fortfarande är vanligt förekommande bland ezidierna i Armenien och oregistrerade äktenskap är mycket frekventa inom den ezidiska befolkningen.
Det handlar inte bara om äktenskap – det handlar om ezidiernas framtida överlevnad
Trots att Armenien kanske är det säkraste och mest främjande landet för Ezidier när det gäller säkerhet och möjligheten att bevara och skydda sin unika etniska och religiösa identitet, utgör förekomsten av barnäktenskap fortfarande ett allvarligt problem. Både ezidiska pojkar och flickor gifter sig innan de fyllt 18, men det är vanligare att minderåriga flickor gifts bort – ofta till makar som är 18 år eller äldre. Viljan att gifta sig är personlig och bör inte styras av sociala normer. Men i fallet med ezidiska flickor i Armenien är problemet att många inte har något val. De växer ofta upp med övertygelsen att en karriär är onödig eftersom de ändå kommer att giftas bort. Detta tankesätt är skadligt – inte bara för det ezidiska folket som helhet, utan även för varje enskild flicka.
Flickor som gifter sig före 18 års ålder tenderar att bli mödrar i mycket ung ålder. De är själva fortfarande tonåringar men förväntas ta hand om ett barn – inte bara fysiskt utan också emotionellt och intellektuellt. Ja, vem som helst kan gifta sig och få barn, men barn behöver inte bara mat, sömn och kläder. De behöver också omsorg, skydd och vårdnad. Att förvänta sig att en 17-åring ska uppfylla denna roll – något som till och med vuxna i 30-årsåldern kan ha svårt med – är helt enkelt orealistiskt. Barn som växer upp med utbildade och socialt stabila föräldrar har mycket bättre förutsättningar att uppnå detsamma, medan föräldrar utan högre utbildning eller yrkeskarriär ofta har svårt att ge det stödet till sina barn.
Detta innebär självklart inte att endast utbildade människor är bra föräldrar. Men föräldrar med utbildning och en stabil karriär är bättre rustade att stötta sina barn socialt, mentalt, ekonomiskt och intellektuellt. Problemet är inte unikt för ezidierna; alla minoriteter världen över har liknande utmaningar. Ett exempel är förlusten av modersmålet – ett växande problem, då barn ofta växer upp med större flyt i majoritetsspråket i landet de bor i, snarare än i sitt eget modersmål. Om flickor och kvinnor tillåts få en god utbildning och etablera sig som självständiga vuxna, ökar chanserna för att de förstår och praktiskt kan lära sina barn det ezidiska språket (ezdiki).
En annan anledning till varför barnäktenskap är skadliga är den ökade risken för skilsmässa. Det kan vara svårt att fastställa de exakta orsakerna bakom skilsmässor, men en sak är tydlig: när kvinnor får gifta sig med den partner de själva valt, utan social press eller tvång, ökar chanserna för ett varaktigt äktenskap. Barnäktenskap – särskilt tvångsäktenskap – har långsiktigt negativa effekter på parternas mentala hälsan och äktenskaplig harmoni.
Att ha fler utbildade och väletablerade individer är en fördel för alla ezidier (mlete Ezdi) i hela världen. Med fler maktfulla ezidier har vi bättre möjligheter att skydda oss själva, göra våra röster hörda internationellt och kanske till och med förverkliga vårt kollektiva mål om att återuppbygga vårt förfäders land, Ezdikhan. Men det kan vi inte uppnå genom att enbart förlita oss på män. Vi behöver både män och kvinnor som är utbildade, respekterade och innehar ledande positioner. Det är vägen till verklig framgång och välstånd. Att tvinga flickor in i tidiga äktenskap enbart för att de ska föda barn – barn som, på grund av brist på tillgång till utbildning och karriärutveckling, sannolikt inte kommer att kunna bidra starkt till vårt samhälle – samtidigt som man förväntar sig att männen ska bära hela bördan, är naivt. Titta bara på vilket framgångsrikt land som helst: se hur kvinnorna där bidrar lika mycket till att lösa de gemensamma problemen. Se hur starka och välmående dessa samhällen är.
Och kom ihåg – den ezidiska religionen Sharfadin, gör till skillnad från många andra religioner, ingen åtskillnad mellan män och kvinnor. Vi har blivit alltför starkt påverkade av de dystopiska patriarkala samhällen som omger oss, och i den processen har vi förvandlats till ett folk utan hopp och utan chans till överlevnad.
