Free Yezidi Foundations grundare Pari Ibrahim har lyft fram de europeiska domstolarnas växande roll i lagföringen av brott som begicks mot ezider under folkmordet 2014, samtidigt som mer än 2 500 ezider fortfarande saknas tolv år senare.

Tolv år efter att IS inledde sin folkmordskampanj mot det ezidiska folket fortsätter rättsprocesser i europeiska domstolar att visa att personer som begått folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser fortfarande kan lagföras långt från de platser där brotten begicks.

I ett nyligen publicerat avsnitt av programmet Timeline med journalisterna Abdülhamit Bilici och Jesse Waters diskuterade Free Yezidi Foundations grundare och verkställande direktör Pari Ibrahim europeiska rättsprocesser, ezidiska organisationers roll i insamlingen av bevis samt det fortsatta sökandet efter mer än 2 500 saknade ezider.

Ett centralt ämne var universell jurisdiktion, en rättslig princip som gör det möjligt för nationella myndigheter att, under de förutsättningar som fastställs i deras nationella lagstiftning, utreda och lagföra vissa allvarliga internationella brott som begåtts utanför det egna territoriet.

Europeiska domstolar har redan meddelat flera betydelsefulla domar om brott som begåtts mot ezider.

I Sverige dömdes Lina Ishaq i februari 2025 till tolv års fängelse för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser som begåtts mot nio ezidiska brottsoffer, däribland barn. Svea hovrätt fastställde domen i november 2025. Eurojust beskrev domen som den första fällande domen för folkmord genom överföring av barn och uppgav att samarbetet mellan myndigheter i Sverige, Frankrike, Belgien och Nederländerna hade varit avgörande för utredningen.

Frankrike följde med ytterligare ett betydelsefullt fall i mars 2026. Den franske IS-medlemmen Sabri Essid dömdes i sin frånvaro för folkmord och brott mot mänskligheten och dömdes till livstids fängelse. Fallet var den första franska rättegången som rörde folkmordet på det ezidiska folket. Free Yezidi Foundation, Yazda och Kinyat deltog som civilrättsliga parter tillsammans med överlevande och andra människorättsorganisationer.

Även Nederländerna har lagfört brott mot ezider. I december 2024 dömdes en nederländsk medborgare till tio års fängelse för brott mot mänskligheten som omfattade förslavandet av en ezidisk kvinna, tillsammans med terrorrelaterade brott.

Tyskland har spelat en särskilt viktig roll i att fastställa rättsligt ansvar för folkmordet. Tyska domstolar har meddelat en rad fällande domar som rör IS brott mot ezider, däribland domen mot Taha Al-Jumailly 2021, som blev den första brottmålsdomen i världen som erkände IS brott mot ezider som folkmord.

Ibrahim diskuterade också arbetet bakom dessa rättsprocesser. Ezidiska organisationer har bistått myndigheter genom att samla in vittnesmål från överlevande, dokumentera misstänkta gärningspersoner och dela information med brottsbekämpande myndigheter och åklagare. Ett sådant samarbete har blivit allt viktigare eftersom utredningarna omfattar flera länder och gäller brott som begicks för mer än ett decennium sedan.

De rättsliga framstegen står dock i skarp kontrast till folkmordets fortsatta konsekvenser.

Mer än 2 500 ezider saknas fortfarande, enligt Free Yezidi Foundation. Familjer fortsätter att söka efter släktingar som fördes bort av IS, samtidigt som många överlevande fortfarande lever på flykt tolv år efter attackerna.

De europeiska fallen handlar därför om mer än enskilda fällande domar. De visar att tid och nationsgränser inte nödvändigtvis förhindrar rättsligt ansvar för internationella brott, samtidigt som de bevarar rättslig dokumentation över det som gjordes mot det ezidiska folket.

För överlevande och familjer som fortfarande väntar på svar är processen dock långt ifrån avslutad.