Stockholm, 11 november 2025 — Svea hovrätt har fastställt domen mot den 52-åriga Lina Ishaq från Halmstad, som i Stockholms tingsrätt hade dömts till tolv års fängelse för folkmord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse begångna mot eziderna i Syrien.
Ishaq reste till Syrien år 2013 tillsammans med sin familj och anslöt sig till Islamiska staten (IS). Enligt domstolen höll hon tre ezidiska kvinnor och sex barn fångna i sitt hem i Raqqa, där de utsattes för misshandel, tvångsarbete, islamisk indoktrinering och hot. Flera av barnen var under sju år gamla. Hovrätten konstaterar att Ishaq tvingade sina offer att konvertera, visade dem propagandafilmer med IS-avrättningar och överlämnade några till andra IS-medlemmar. Domstolen bedömer att gärningarna utgjorde en del av en organiserad kampanj för att utrota den ezidiska folkgruppen.
Domen, som bekräftar Stockholms tingsrätts beslut från februari 2024, är den första i Europa som inkluderar folkmord genom överföring av barn. Fallet har väckt internationell uppmärksamhet och beskrivs som ett viktigt steg i arbetet mot straffrihet för IS brott mot ezider. Utredningen genomfördes inom ramen för ett gemensamt europeiskt utredningssamarbete mellan Sverige, Frankrike, Nederländerna och Belgien, med stöd av Eurojust och Genocide Prosecution Network.
Hovrättens dom – bra eller dåligt?
Att Lina Ishaq har dömts och att det finns en dom som konstaterar att det ezidiska folket har utsatts för ett folkmord är en positiv utveckling. För cirka 11 år sedan, när IS anföll eziderna i Mellanöstern, framstod det inte särskilt troligt att någon av dessa förövare skulle ställas till svars. Det faktum att det i dag pågår rättegångar runt om i Europa som berör eziderna är därmed en framgång.
Samtidigt är det svårt att inte ha synpunkter på den “praktiska” utgången av domen. Även om både tingsrätten och hovrätten har gjort en bra utredning om huruvida ett folkmord har begåtts och vilka brott förövaren i målet har begått, är det viktiga ur målsägandens perspektiv det utdömda fängelsestraffet.
En målsägande som kanske förlorat en majoritet av sin familj under folkmordet och som hållits fånge, torterats, misshandlats och våldtagits, kan omöjligen uppleva att det 12-åriga fängelsestraffet som Lina Ishaq fick är skäligt. Det är varken skäligt, proportionerligt eller försvarbart från något perspektiv att Lina Ishaq bara fick 12 år för sina handlingar. Sett till de förödande effekter hennes handlingar har haft på målsägandenas liv, det trauma och oläkliga skada hon har orsakat, är fängelsestraffets längd en besvikelse.
Den svenska rättstraditionen är känd för att inte tillämpa alltför höga strafftider, eftersom oproportionerligt höga straffpåföljder inte nödvändigtvis innebär lägre brottslighet i samhället. Men här är det viktigt att poängtera att detta mål inte ska ses som ett mål bland alla andra svenska mål. Det rör sig om ett folkmord, ett internationellt brott som är reglerat i 1948 års folkmordskonvention, Romstadgan och även utgör ett brott enligt jus cogens (grundläggande och tvingande normer inom folkrätten som inget avtal eller någon stat kan avvika från). Med andra ord borde den svenska rättstraditionen inte påverka utgången av målet, och istället borde det finnas en internationell norm för hur liknande situationer ska värderas i straffskalan.
Det krävs dessutom att det internationellt införs en standard enligt vilken folkmord, som anses vara “brottens brott”, och andra internationella brott leder till högre fängelsestraff. För att leva upp till det allvar och avskräckning som rubriceringen “folkmord” har, bör fängelsestrafftiderna för folkmord höjas. Allt annat framstår som oskäligt och som en förolämpning för offren.
Inte nog med att överlevare och offer av folkmord har genomlevt mänsklighetens obarmhärtighet, måste de genomgå rättsprocesser runt om i Europa och slutligen få en dom där förövaren, som förintat deras folk och för evigt skadat dem, endast får 12 år i fängelse. Förövaren kommer att avtjäna sitt 12-åriga fängelsestraff (i vissa fall kan de bli frisläppta tidigare) och sedan få en chans att leva ett normalt liv igen. Tyvärr har målsägande inte samma förutsättningar.
