Nasrin kom till Tyskland 2017 vid 14 års ålder med ambitionen att studera på universitet. I dag studerar den ezidiska studenten till civilingenjör och berättar hur hon fortsatte mot sitt mål trots att hon blev avrådd i skolan och själv behövde hitta vägen genom ett obekant högskolesystem.
Bara två år efter att hon kom till Tyskland avslutade hon, enligt egen utsago, Realschule som bäst i sin årskull. Senare tog hon sin Abitur och började studera det ämne hon alltid hade velat ägna sig åt.
Ingen i hennes familj var bekant med det tyska högskolesystemet, förklarar Nasrin. Hon var tvungen att själv hitta den information hon behövde och söka upp möjligheter.
I skolan, berättar hon, skrattade lärare åt henne när hon uttryckte sin önskan att studera på universitet. Hon minns upprepade försök att styra henne mot en yrkesutbildning med en lägre skolbehörighet.
Enligt Nasrin förbereddes ansökningar utan hennes samtycke och hon skickades för att lämna in dem. När hon stod utanför arbetsplatsen med dokumenten i handen kände hon att det skulle innebära att ge upp sin ambition om hon gick in. Hon kastade kuvertet, vände om och bestämde sig för att själv avgöra vad hon skulle göra med sitt liv.
Svårigheterna fortsatte medan hon arbetade mot sin Abitur. Nasrin berättar att hon ofta var den enda migranten i sin klass och beskriver hur hon kritiserades för små grammatiska fel, bevakades misstänksamt under prov och gång på gång avråddes.
Hon säger att tvivlen i stället blev en motivation att fortsätta tills hon hade slutfört utbildningen.
”Min resa var svår, men den lärde mig hur mycket styrka vi bär inom oss när vi tror på oss själva.”
Hennes råd till andra studenter bygger på samma övertygelse:
”Låt aldrig andra människors fördomar definiera dig. Låt aldrig någon annan bestämma vilka dina gränser är.”